Magnus Lindberg - Ett eget liv

En akustisk gitarr, en mikrofon och en röst. Det är mest så vi upplevt Magnus Lindberg de senaste åren. En rocker som strippar ner sina låtar till ett ekonomiskt visformat.

2008 gav han till och med ut ett album med en av sina akustiska pubspelningar. "En bootleg" kallar Lindberg albumet Jag är inte ensam, trots att han själv står som ansvarig för utgivningen.
Nu är det dags för ett "riktigt" Magnus Lindberg-album. Vi har fått vänta ett antal år för Lindberg sprutar inte ur sig musik. 1999 var en sorts come back med Ljus i natten, året efter kom Tur och retur, akustiska nyinspelningar av gamla hits. 2004 gavs Bergets topp ut och 2005 var han med på Grymlings återföreningsprojekt.
Karriären började en gång med Landslaget och efter några plattor med dem gjorde Magnus Lindberg solodebut. På 70-talet kom det två album, på 80-talet ytterligare tre och i början av 90-talet medverkade han på de två Grymlings-album som kom.
2009 är år Noll. Magnus Lindberg har en nyskriven packe sånger och ett nytt, hungrigt band. Ett eget liv är ljudet av en man som hittat hem. Det nya albumet låter organiskt och naturligt, lite old fashioned, varken daterat eller datoriserat. Det är här och nu med rötterna förankrade i en tidlös rocktradition med amerikansk accent.
"Jag gör låtarna på min akustiska gitarr först", säger Magnus Lindberg. "Sen går jag vidare med en liten musikmaskin där jag kan lägga på instrument och arrangera. Den här plattan har jag mer eller mindre arrat upp helt själv. Det är mest Fredrik Björk, gitarristen, som kommit med egna saker. Men till 80 procent kan man säga att jag har bestämt hur det ska låta. Det är nog första gången jag har fått göra det", säger han, skrattar hest och fortsätter:
"Jag vet inte om det är för att musikerna är yngre än jag eller för att de är väldigt snälla men de spelar i alla fall det som jag ber dem spela. Det är jag inte van vid, musiker brukar spela lite som de vill. Jag tror att de här killarna gillar att spela med mig och jag gillar dem. Och där ligger väl svaret i att det låter bra."
Fredrik Björk, gitarr, Tomas Broman, trummor, Niclas Timnborg, klaviatur och Samuel Laxberg, bas heter männen som får till det organiska svänget åt Magnus Lindberg.
"Fredrik är elektriker, Tomas arbetslös, Samuel är byggnadsarbetare och Niklas är väl den som bara spelar", lyder Lindbergs korta presentation av sitt semi professionella band. Basisten Samuel Laxberg har dessutom en inspelningsstudio och det har varit en nyckel till albumets tillkomst.
Under 70- och 80-talet kanske inte Magnus Lindberg framstod som en artist med någon tydlig politisk eller moralisk agenda. På Ett eget liv är det en medveten och bitvis rätt irriterad man som framträder.
"Jag tycker kanske att jag skrivit ungefär på samma sätt hela tiden", säger Lindberg. "Men det är klart att det påverkar att vi nu lever i ett så pass utpräglat kropps- och utseendefixerat konsumtionssamhälle. Den ekonomiska krisen är en sak och fixeringen vid pengar är ju ganska anmärkningsvärd när man tänker på hur många människor har det ute i världen. När jag började som musiker hade vi ett ganska avslappnat förhållande till pengar. Ett sunt förhållande skulle jag vilja säga. I dag är det bara det som styr, plus att det är så viktigt vilken krog du går på, var man ska synas, vem man ska synas med och så vidare. Allt det där rimmar väldigt illa med världsläget. Det är därför jag retar upp mig lite på det där. Det är sådana där tankar som triggat mig när jag gjort den här plattan."
När Magnus Lindberg växte upp fanns ett hopp om att människan skulle kunna förändra sig, bli annorlunda och att människor tillsammans skulle kunna förändra samhället. Den drömmen slogs i bitar. Magnus Lindberg säger inte att det var bättre förr men han ser många tecken i tiden i dag som han inte såg röken av tidigare. Det bekymrar honom
"Mig veterligen var det inte lika många som skar sig i armarna förr, bantade ner sig till ingenting eller sparkade folk i huvudet som redan låg på marken. Inte heller stack man ner någon med kniv bara för att sno en plånbok eller en moped. Jag tror inte mobbingen på våra skolor var lika vanlig tidigare. Jag tror att de unga i dag lider."
Finanskrisen exploderar med skarpa smällar och dova detonationer. Magnus Lindbergs album blir ett soundtrack till tiden vi lever i. Det är inte de fifflande herrarna och damerna han sätter fokus på utan den vanliga människans förtvivlade jakt på tillhörighet och positionering. Lindberg ställer ut nyytligheten till beskådan. "Allt kan ordnas med en vass skalpell/du kan säkert gå hem redan i kväll/och leka att frihet är någonting som du bär" låter det i "I väntan på vad då?".
"Jag har alltid velat ta ställning men många gånger har jag misslyckats. Konstnärligt, politiskt och mänskligt. Textmässigt har jag sällan fått till det. Det har inte passat i sammanhanget, det har inte blivit på det sätt jag velat att det skulle bli. Jag har helt enkelt inte hittat de rätta orden eller uttrycken. Den här gången har det gått lite av sig själv. Det har blivit bra, om jag nu får lov att säga det, utan att jag har behövt vända ut och in på mig."
I "Alla går runt" och "I väntan på vad då?" sjunger Magnus Lindberg om de människor som sitter fast i ett ekorrhjul av egna krav och andras förväntningar på hur man ska se ut och hur livet ska levas.
"Folk tar i så de håller på att sprängas vare sig det gäller kläder, utseende eller droger. Allt ska vara på ett speciellt sätt för att de ska bli accepterade och hålla stilen. Människor får inte vara människor. I dag måste man göra om sig för att får vara med. Man måste köpa in sig i gemenskapen på ett eller annat sätt. Jag har inte stått upp själv förut så jag har egentligen ingen rätt att klaga på någon annan. Jag kan säga att jag ställer mig upp nu och det är i alla fall ett steg i rätt riktning."
Om huvudpersonen ställer sig på lite avstånd och betraktar Magnus Lindberg modell 2009 - vad ser han då?
"Jag ser en dålig affärsman. Det finns många rockmusiker som är lysande affärsmän och ibland säljer de bara luft. Förutom att jag inte fixar businessen har jag dåligt tålamod och ingen disciplin. Jag har aldrig tänkt längre än att skriva sånger, sjunga ute och spela in plattor då och då. Jag har aldrig tänkt framåt, aldrig tänkt på åldrande och att det som jag gör ska försörja mig i resten av mitt liv."
Magnus Lindberg har periodvis levt det hårda rock´n´roll livet och bränt ljuset i båda ändar. Några av sångerna handlar om skuld, svek och ändra sitt liv och försöka bli en bättre människa.
"När jag slutade med mitt drogande och den sortens liv för en tio-elva år sedan innebar det att jag bytte min bekantskapskrets fullständigt. Har väldigt få vänner i musikerkretsar i dag. Jag har i första hand min fru och "Änglarna gråter" är en sång om vår första besvärliga tid tillsammans. Jag var ständigt nerdrogad och det är en period i mitt liv jag har dåligt samvete för. Hon var en av anledningarna till att jag klarade mig igenom för jag var rätt illa ute. Jag var långt ute och cyklade."
Det finns fler sånger om Magnus Lindberg och hans kvinna. Första singeln "Lycklig man" handlar om henne.
"Ja, den handlar om första och andra gången vi möttes. Vi träffades 1997 och i höst har vi varit gifta i fem år. Jag valde 'Lycklig man' till singel för jag tycker att jag skriver så många depressiva texter så det kunde vara lite roligt med en positiv låt."
Inledningsspåret "Ingen ska få se mig när jag går" är just en sådan där mörk och depressiv historia som lämnar fältet fritt för tolkningar och spekulationer.
"Inget i den låten handlar om mig", säger Lindberg och ser aningen road ut när han funderar på eventuella lyssnarreaktioner. "Sången handlar om en man som begick självmord. Han såg till så att alla i huset som han tyckte om hann gå därifrån, han väntade till och med ut brevbäraren och sedan gick han ut i trapphuset och hängde sig. Jag tyckte det var en fin sak mitt i det sorgliga och därför skrev jag sången. Den är alltså inget avsked från mig. Mig blir ni inte av med."
Nej, Magnus Lindbergs nya album Ett eget liv känns snarare som en nystart och en nytändning. En spännande period i hans låtskrivande tar sin början.
"Ja, jag tycker själv att jag kanske tänker mer på vad jag skriver nu. Och det hänger naturligtvis ihop med att jag lever ett annat liv i dag och därför skriver jag lite mer om saker utanför mig själv. Man kan inte gärna klaga på andra när man inte är bättre själv. Jag vet inte om jag själv är en bättre människa, det får andra tycka om. Men jag tycker verkligen att den här plattan är bättre än det jag gjort tidigare."
Håkan Lahger, Stockholm, april 2009